elfish

Dagen började med att jag vaknade av att syster pratade i telefon. Typ "Blablabla. Men vad har du för besked till mig? Nämen vad kul!!!". Hon fick alltså jobbet i Nordmaling! Hurray!!! Jag är så stolt så stolt och så väldans glad! Jag är faktiskt det. Och jag har sagt det flera gånger. Men jag kan liksom inte vara GLAD. Och det blir så jävla svårt att inte kunna när syster går som på moln bredvid sig en hel dag. Till och med komplimanger låter som förolämpningar när jag uttalar dom.
Jag vet inte vad det är med mig. Jag vill ingenting, pallar ingenting, ingenting är kul. Bara i teorin. Så i teorin testade jag det beprövade knepet att shoppa mig lycklig. Ja, jag har köpt ett par apigt snygga jeans, en långkofta och en munkjacka, och jag är väldans nöjd. Men min deppighet blev nästan ännu mer uppenbar. För när jag - JAG - lyckats hitta ett par jeans så brukar jag vara hellycklig. Det är nämligen inte det enklaste för mig. Och när de dessuom är tighta - TAJTA(!!!!) - och jag dessutom känner mig bekväm (tusenfalt-!) så borde det innebära ett smärre under och helt klart innebära en självsäker och på-humör-Elfis. Förut har nämligen det hängt ihop. En nöjd jag som tycker jag är ok = bra självförtroende = trivs i min kropp = lycklig El-fis. Nu är det en relativt olycklig jag som ändå trivs med mig själv och jag får inte det att gå ihop.
Kul också att man nu (inte minst efter dagens inköp) ännu mer passar in i mitt eget bands text:

äter kött inge bröd nä inge GI i kylskåpe mest pillra (Går ju numera på LoCarbHighFat-kur ala GI)
ve vitamin o järn (Började morgonen med C-vitaminbrus)
vardan är e gatlopp en stress en leda (jodu)
ingen tid för samtal ingen tid att va kär (Kommentar överflödig)


Apostlahästarna dina dem är aldrig ut å spring (Jag vet!)
dom är fast i sitt cheapmondaytstall dom har it någe hö (Ja efter idag ja!)
helt tömda oppå kraft ett par helt livlösa ting (mmm)
två smala kvammne kraka som ha lagt se för å dö (Inte smala än men slimmade!)

Ja vad säger man?