elfish

Efter vinglig cykling nedför berghemsbacken, genom snömodd, frusna hjulspår och idiotiska medtrafikanter kom jag hem till en ytterst ambitiös och duktig men ack så sönderstressad lillasyster. Efter kavajuppvisning, där objektet inhandlats enbart för morgondagens arbetsintervju och den med största sannolikhet kommande karriären, var det matlagning kombinerat med Mia-kära-Mia-långtjöt. Vi kom på att vi inte hörts på ett halvår, mer än det där mejlet om hennes bulle i ugnen, och förstod inte hur det är möjligt att det gått så lång tid. Vi skrattade bort det som vanligt, avhandlade halvårets sorger och glädjeämnen, skrattade lite till, jag vände en biff i stekpannan, och så kom vi fram till att vi ses på Jokkmokks marknad senare i vår. Underbart! Sen god-middag med syster varpå jag ilandes och återigen med andan i räddhågsen-halsen cyklade till kontoret. Vid torget möttes jag av en bisarr syn. 7 hundar och deras mattussar stod i en halvcirkel runt statyn, ni vet den där gubben som skrämmer slag på en när man går förbi mörka nätter. Han hade fått en mössa och halsduk av nån knitt-artare och uppenbarligen hölls det någon hunduppfostringskurs runt hans hasor. Tränade de på att möta konstiga stela män? hö hö. Det hela passade hursomhelst bra-dåligt in i på det för övrigt folktomma torget. Töntigt men fint liksom. Väl framme på kontoret väntade en mys-överförfriskad Ylva, fem adventsljusstakar och ett vinglas med GI godis bestående av valnötter och tranbär. Finaste Ylva. Bättre kontorsbuddie kan man inte ha.