elfish

Sämst
The bottom is nådd och isåfall var den det i söndags och sedan dess har jag krälat så sakteliga uppåt. Klapp på axeln åt mig! Jag tror jag är världs-sämst på att vara deppig. Är jävligt dålig på att ge mig det och särskilt tiden det tar från annat. Som tur är har jag lärare och vänner och syster som ger mig istället. Det är lättare när nån annan ursäktar en. Men ändå återstår att jag ju inte är bekväm med att gråta inför folk, knappt ens min syster och nästan allra minst mig själv. Som tur är så är jag ju i detta fall medveten om det hela och även om hur viktigt det är, och därför utmanar jag mig själv. Coolt va? Medans andra utmanar sig själva genom träning inför årets Vasalopp (Y), att genomföra läskiga arbetsintervjuer i form av stora presentationer av hela projekt (Syster), att genomföra ett projekt i hela barentsregionen över ett par år (kontorsgranne Y), att delta i sociala sammanhang trots ångestattacker (K), så utmanar jag mig i att gråta. Inför mig själv. DET om något är ju värt att börja böla över.

Förlikning
Kanske på grund av gråtövningarna går det framåt. Jag har börjat förlika mig med att en relation faktiskt kan vara omöjlig, även om det finns vilja, lust och känslor. Och jag har förlikat mig med att det får vara jobbigt. Att det inte behöver vara ett nederlag att välja varandra som möjliga oersättliga vänner. Vad man lägger in i en relation är ju faktiskt upp till de som ingår i den. Och vi väljer varandra. Och vi väljer oss själva. Och just därför kan vi inte vara tillsammans. För jävligt men oundvikligt.


Bäst
Dock, idag känner jag igen mig själv igen och har så sakteliga börjat odla en lust inför uppsatsskrivandet. Fältarbete hos förskolebarn, mellanstadieungar och högstadiekids och deras arbete med Kulturverket känns göttigt. Planen är att leta efter maktrelationer och normativitet i små grupper, i mötena mellan barn och vuxna, i mötet mellan kultur och deltagare. Så att Kulturverket kan spetsa sig ytterligare i sina strävanden att jobba med stor medvetenhet om mångfald, maktrelationer, genus och identitet. Kan förstå om det ser torrt ut så här på blogg-pappret, men det är just sånt som får mig att gå igång. Skönt att veta att det inte behövs en ondskefull ockupationsmakt för att jag ska bli ivrig! Också nyttigt för mig att få ett konkret uppdrag, (förhoppningsvis) bli till nytta för en nyttig och viktig aktör och bli det genom att klura och analysera - det jag är bäst på.

Nu kvällshäng med kontorsgranne Y, försök till plugg men redan nu en acceptans från mig själv om det inte blir så mycket av. Det är okej liksom. Vi leker ju ändå bara. Kontor.