elfish

Inga förväntningar, inga krav, inga måsten, löften eller tvång. Förhoppningar, javisst! Men otydliga sådana. Mest förhoppningar om ett suddigt "bra" oavsett innehåll. Men mest för att det kan vara härligt att hoppas, då får man ju som en klok vän sa "ta ut saker i förskott och därmed i alla fall bli glad EN gång även om det skiter sig sen". Det är svårt att tänka så, jag vet, men jag tränar. Jag pallar inte oroa mig mer. När orosmolnen kommer, och det gör dom ju förr eller senare, så står jag inte och skyddar mig under ett paraply på ett öppet fält och blir en levande måltavla för blixtnedslag, utan springer istället ut och hoppar i vattenpölarna. Nej jag pallar inte oroa mig, utan jag njuter och hoppar som så många gånger förr blint rakt ut. Skillnaden är att jag nu inte har en "skit samma"-mentalitet utan med kombinerat mod OCH tillförsikt. Man måste bygga grunden först, annars rasar det. Så jag bygger. Snart viktigt möte och jag tränar tränar tränar på nyss namngivna inställning. Bygga bygga bygga! Knyta knyta knyta. Hoppas hoppas hoppas. Det kommer gå bra, det kommer bli götta! Sol ute, sol i sinne även om jag bara har lysrör och saknar fönster inne.