feministarrangemang *ryyyyys*
För att hedra alla de män som inte kommer in på feministfestivalen har jag idag ätit bruna bönor med stekt sidfläsk, druckit en folköl, rapat högt, kluckat och hummat i ensamhet till "På spåret" snusat djävligt mycket samt dreglat sexistiskt mot Isabella Scorupcos nuna i Skavlan. Det KAN hända att jag kliade mig i skrevet också. Kanske.
Nu till anledningen:
Jag hade glömt att det var fredag idag så jag vart helt förvånad när jag stack ut huvudet från kontoret vid 17.00 och upptäckte att jag var ensam kvar. Degade kvar ytterligare ett par timmar i väntan på att Mårten skulle ringa och vårt blåsrep, men vid 19 lessnade jag på att vänta och drog till feministfestivalens invigning på hamnmagasinet. Fan vad jag är ambivalent till sånadär tillställningar!!! Å ena sidan, en hel del supergoa vänner hängde där och fler skulle komma senare. Och jag gillar ju radikala grejer. Jag gillar icke-norm. Men det är nåt som jag inte fixar med det hela. Feministkören, superbra på så många sätt...men va fan! Jag menar inte att man måste stå och le när man sjunger i kör, särskilt inte när det är arga texter. Men att stå och se helt oengagerad ut, varken arg eller glad eller energisk eller nåt, och sjunga "neeeer med heterosexismen" blir som en dålig parodi på en spexorkester som tagit gamla hits och gjort texterna lite lajbans. Fast sämre. För spexorkestrar påstår ju inte att man vill säga nåt, förändra nåt, att man vill nåt. De ska bara spexa. De här hade spexiga outfits men agerade hösäckar med döda ansikten. Den jublande publiken, bestående av kvinnor, barn och transpersoner, som efter varje låt hurrade och tjimmade som om det var det bästa de hört...asså....fan det kanske VAR det bästa dom hört! Eller så ingår det i kulturen att "vi kvinnor ska peppa kvinnor och därför är allt som kvinnor gör bra". Eller så tror alla som jag, "att alla andra runt mig tycker det är bra så därför måste jag antingen stå kvar och LÅTSAS tycka det är bra för att inte verka icke-feministisk, eller gå ut och göra nåt roligare men skylla på att man var hungrig eller nåt". Jag valde det senare. Fast utan att skylla på nåt. Och så gick jag muttrande till ICA och köpte bruna bönor och öl.
Det var samma sak på internationella kvinnodagen i måndags. Fan...oengagerad diskussion, teknik som krånglade varpå man ombad den enda mannen i lokalen komma fram och hjälpa till (jag skiter i om han var anställd för teknikens skull, men för i helvete, sluta ropa på en karl och börja fatta att är man professionell föreläsare eller arrangör ska man väl för fan se till att tekniken funkar och role-upen är större än ett A4?!) Uppe på det en slags desperat stämning ala "hihiii, vad bra vi äääär! Vi ligger ju lite sent i schemat men nu under teknikstulet är det väl bättre att jag snackar goja och säger samma sak tio gånger och upprepar hela tiden "Men vaaaaarför har evolutionen skapat mödomshinnan?!?!? Vad ska vi med den tiiiiill??? Ni ska snart få höra när hon berättar, hon kanske kan förklara varför vi har denna...ehh...mödomshinna!!!" utan att ha fattat att poängen med hela föreläsningen var att avslöja myten, att bevisa att mödomshinnan inte FINNS! I publiken alla dessa kvinnor, som jag HOPPAS kände samma desperation som jag men dolde den bakom lugna och nåt som bäst kan liknas med frikyrke-leende ansikten...
Aaahhhhrhrhrh!!!
Jag VILL liksom så jävla gärna att det ska vara bra..feministfestival, tjohooo, internationell kvinnodag, hurraaa! Jag tycker ju det är bra initiativ och att det är en bra sak. Jag är feminist! Men jag kan inte tycka det är OK att vara separatistiska...jag tar gärna debatten och jag vet att det är komplext men jag kan inte tro på en kvinnokamp utan männens engagemang. Inte ens med argumentet att det kan vara skönt att bara vara kvinnor ibland. Jag håller med, jag är ofta sjukt less på karlar, men det är inte okej att göra ett arrangemang där så många utesluts. Där en och flera grupper inte FÅR komma in. Man KAN inte skapa rättigheter för en grupp genom att diskriminera en annan. Då blir det bara en tillställning för de redan invigda och de som låtsas vara invigda, där ramarna för vad som är okej att säga, vara, tänka, visa, känna blir så smala att det snart inte finns plats för mer än 1% av kvinnorna heller. Och gör man nu likt förbannat det, utesluter alla förutom 0.5% av befolkningen, då ska man fan göra det bra! Professionellt! Annars får man med mej att göra.
Nu till anledningen:
Jag hade glömt att det var fredag idag så jag vart helt förvånad när jag stack ut huvudet från kontoret vid 17.00 och upptäckte att jag var ensam kvar. Degade kvar ytterligare ett par timmar i väntan på att Mårten skulle ringa och vårt blåsrep, men vid 19 lessnade jag på att vänta och drog till feministfestivalens invigning på hamnmagasinet. Fan vad jag är ambivalent till sånadär tillställningar!!! Å ena sidan, en hel del supergoa vänner hängde där och fler skulle komma senare. Och jag gillar ju radikala grejer. Jag gillar icke-norm. Men det är nåt som jag inte fixar med det hela. Feministkören, superbra på så många sätt...men va fan! Jag menar inte att man måste stå och le när man sjunger i kör, särskilt inte när det är arga texter. Men att stå och se helt oengagerad ut, varken arg eller glad eller energisk eller nåt, och sjunga "neeeer med heterosexismen" blir som en dålig parodi på en spexorkester som tagit gamla hits och gjort texterna lite lajbans. Fast sämre. För spexorkestrar påstår ju inte att man vill säga nåt, förändra nåt, att man vill nåt. De ska bara spexa. De här hade spexiga outfits men agerade hösäckar med döda ansikten. Den jublande publiken, bestående av kvinnor, barn och transpersoner, som efter varje låt hurrade och tjimmade som om det var det bästa de hört...asså....fan det kanske VAR det bästa dom hört! Eller så ingår det i kulturen att "vi kvinnor ska peppa kvinnor och därför är allt som kvinnor gör bra". Eller så tror alla som jag, "att alla andra runt mig tycker det är bra så därför måste jag antingen stå kvar och LÅTSAS tycka det är bra för att inte verka icke-feministisk, eller gå ut och göra nåt roligare men skylla på att man var hungrig eller nåt". Jag valde det senare. Fast utan att skylla på nåt. Och så gick jag muttrande till ICA och köpte bruna bönor och öl.
Det var samma sak på internationella kvinnodagen i måndags. Fan...oengagerad diskussion, teknik som krånglade varpå man ombad den enda mannen i lokalen komma fram och hjälpa till (jag skiter i om han var anställd för teknikens skull, men för i helvete, sluta ropa på en karl och börja fatta att är man professionell föreläsare eller arrangör ska man väl för fan se till att tekniken funkar och role-upen är större än ett A4?!) Uppe på det en slags desperat stämning ala "hihiii, vad bra vi äääär! Vi ligger ju lite sent i schemat men nu under teknikstulet är det väl bättre att jag snackar goja och säger samma sak tio gånger och upprepar hela tiden "Men vaaaaarför har evolutionen skapat mödomshinnan?!?!? Vad ska vi med den tiiiiill??? Ni ska snart få höra när hon berättar, hon kanske kan förklara varför vi har denna...ehh...mödomshinna!!!" utan att ha fattat att poängen med hela föreläsningen var att avslöja myten, att bevisa att mödomshinnan inte FINNS! I publiken alla dessa kvinnor, som jag HOPPAS kände samma desperation som jag men dolde den bakom lugna och nåt som bäst kan liknas med frikyrke-leende ansikten...
Aaahhhhrhrhrh!!!
Jag VILL liksom så jävla gärna att det ska vara bra..feministfestival, tjohooo, internationell kvinnodag, hurraaa! Jag tycker ju det är bra initiativ och att det är en bra sak. Jag är feminist! Men jag kan inte tycka det är OK att vara separatistiska...jag tar gärna debatten och jag vet att det är komplext men jag kan inte tro på en kvinnokamp utan männens engagemang. Inte ens med argumentet att det kan vara skönt att bara vara kvinnor ibland. Jag håller med, jag är ofta sjukt less på karlar, men det är inte okej att göra ett arrangemang där så många utesluts. Där en och flera grupper inte FÅR komma in. Man KAN inte skapa rättigheter för en grupp genom att diskriminera en annan. Då blir det bara en tillställning för de redan invigda och de som låtsas vara invigda, där ramarna för vad som är okej att säga, vara, tänka, visa, känna blir så smala att det snart inte finns plats för mer än 1% av kvinnorna heller. Och gör man nu likt förbannat det, utesluter alla förutom 0.5% av befolkningen, då ska man fan göra det bra! Professionellt! Annars får man med mej att göra.
Kommentarer
Trackback
