less reklam!
Nä! Nu får det vara nog med blogg.se
Reklam e skit å man kan inte ladda upp videos.
Fortsätt följ mig på elfishblogg.blogspot.com istället.
Där blir det åka av!
Fortsättning om feministfestivalen, med hjärnan med på tåget.
När jag läser fredagens inlägg så skäms jag lite. Det är skrivet i vredesmod, frustration och under...ehh...inverkan av en folköl??? Nä, men det är livsfarligt att gå in och kritisera seriösa sammanhang med ilska i blodet.Särskilt politiskt korrekta sammanhang där terminologin bör vara medveten och teoretiskt korrekt, inte spontan och sprungen ur känslor. Det blir så lätt platt, icke konstruktivt och amatörmässigt. Jag skrev som en fjortis. Jag låter verkligen inte som en kulturanalytiker med en magisterexamen i nära antågande. Jaja. Även kulturanalytiker kan ibland skriva lite snabbare än dom tänker. Och skönt är väl det kanske, att man inte ständigt rider på sina höga teoretiska hästar utan fortsätter ha hjärtat med sig. Men jag förstår dom som ännu mindre tycker att jag hör hemma i feministkretsar efter att ha läst mitt inlägg.
Jag står dock för kritiken. Men likt förbannat gick jag till feministfestivalen även igår, varpå jag kände mig som en hycklare. Det är ju nåt som drar dit liksom...jag vill ju så gärna att det ska vara bra!!! Känslan som infann sig i fredags hade nog mer att göra med andra saker än feministkören och den dåliga tekniken. Det handlar om uteslutande mekanismer. Inbördes beundran för de som redan är med i klubben och som därför utesluter inte bara män, utan även de flesta kvinnor. Skylten på dörren må säga "välkommen kvinnor, barn och transpersoner", men när man väl kliver innanför tröskeln finns det osynliga, outtalade skyltar som säger "Ehh..vem e du? Vad gör du här? Är du verkligen radikal? Är du vegan?" och så vidare. Vid diskussion med Anders samt natt-prat med käraste E-M visade sig mina farhågor vara sanna, det finns många som aldrig skulle sätta sin fot på feministfestivalen. Grymma feminister. Tidigare "ledande" feminister här i stan. Vanliga brudar med massor av bra åsikter, styrka och förändringsglöd. Men de känner sig inte heller välkomna. För i den där världen är man så desperat att få vara sin egen, få vara fri, få ha makt, att man inte ser att man själv återskapar de hierarkier som man försöker motarbeta mellan män och kvinnor, fast som nu uppstår mellan kvinnor och kvinnor. De som ifrågasätter får inte vara med. Blir knappt hälsade på. De som är med i klubben står vid podiet och pratar om jämlikhet, delaktighet, tillgänglighet och systerskap men står i nästa sekund och ignorerar en vanlig svenne-brud med kläder från Lindex och diskret mascara. När en av världens mest underbara människor efter några timmar på festivalen känner sig totalt värdelös, oälskad och dålig, då är någonting allvarligt fel. Då har man som arrangör misslyckats. Kanske är det bara ett fåtal som är med och skapar den där stämningen. Kanske är det inte programmet som sådant. För det räcker ju med 10 osäkra människor på maktposition i ett sammanhang för att resten ska känna sig exkluderade. Och det är subtila grejer vi snackar om här...inga tydliga signaler här inte! Nej...tysta men effektiva härskartekniker dols bakom leenden och vackra ord.
Klurigt är det. Svårt att sätta fingret på. Umeå Feministfestival skulle verkligen behöva en djupdykande kulturanalys.
Jag står dock för kritiken. Men likt förbannat gick jag till feministfestivalen även igår, varpå jag kände mig som en hycklare. Det är ju nåt som drar dit liksom...jag vill ju så gärna att det ska vara bra!!! Känslan som infann sig i fredags hade nog mer att göra med andra saker än feministkören och den dåliga tekniken. Det handlar om uteslutande mekanismer. Inbördes beundran för de som redan är med i klubben och som därför utesluter inte bara män, utan även de flesta kvinnor. Skylten på dörren må säga "välkommen kvinnor, barn och transpersoner", men när man väl kliver innanför tröskeln finns det osynliga, outtalade skyltar som säger "Ehh..vem e du? Vad gör du här? Är du verkligen radikal? Är du vegan?" och så vidare. Vid diskussion med Anders samt natt-prat med käraste E-M visade sig mina farhågor vara sanna, det finns många som aldrig skulle sätta sin fot på feministfestivalen. Grymma feminister. Tidigare "ledande" feminister här i stan. Vanliga brudar med massor av bra åsikter, styrka och förändringsglöd. Men de känner sig inte heller välkomna. För i den där världen är man så desperat att få vara sin egen, få vara fri, få ha makt, att man inte ser att man själv återskapar de hierarkier som man försöker motarbeta mellan män och kvinnor, fast som nu uppstår mellan kvinnor och kvinnor. De som ifrågasätter får inte vara med. Blir knappt hälsade på. De som är med i klubben står vid podiet och pratar om jämlikhet, delaktighet, tillgänglighet och systerskap men står i nästa sekund och ignorerar en vanlig svenne-brud med kläder från Lindex och diskret mascara. När en av världens mest underbara människor efter några timmar på festivalen känner sig totalt värdelös, oälskad och dålig, då är någonting allvarligt fel. Då har man som arrangör misslyckats. Kanske är det bara ett fåtal som är med och skapar den där stämningen. Kanske är det inte programmet som sådant. För det räcker ju med 10 osäkra människor på maktposition i ett sammanhang för att resten ska känna sig exkluderade. Och det är subtila grejer vi snackar om här...inga tydliga signaler här inte! Nej...tysta men effektiva härskartekniker dols bakom leenden och vackra ord.
Klurigt är det. Svårt att sätta fingret på. Umeå Feministfestival skulle verkligen behöva en djupdykande kulturanalys.
feministarrangemang *ryyyyys*
För att hedra alla de män som inte kommer in på feministfestivalen har jag idag ätit bruna bönor med stekt sidfläsk, druckit en folköl, rapat högt, kluckat och hummat i ensamhet till "På spåret" snusat djävligt mycket samt dreglat sexistiskt mot Isabella Scorupcos nuna i Skavlan. Det KAN hända att jag kliade mig i skrevet också. Kanske.
Nu till anledningen:
Jag hade glömt att det var fredag idag så jag vart helt förvånad när jag stack ut huvudet från kontoret vid 17.00 och upptäckte att jag var ensam kvar. Degade kvar ytterligare ett par timmar i väntan på att Mårten skulle ringa och vårt blåsrep, men vid 19 lessnade jag på att vänta och drog till feministfestivalens invigning på hamnmagasinet. Fan vad jag är ambivalent till sånadär tillställningar!!! Å ena sidan, en hel del supergoa vänner hängde där och fler skulle komma senare. Och jag gillar ju radikala grejer. Jag gillar icke-norm. Men det är nåt som jag inte fixar med det hela. Feministkören, superbra på så många sätt...men va fan! Jag menar inte att man måste stå och le när man sjunger i kör, särskilt inte när det är arga texter. Men att stå och se helt oengagerad ut, varken arg eller glad eller energisk eller nåt, och sjunga "neeeer med heterosexismen" blir som en dålig parodi på en spexorkester som tagit gamla hits och gjort texterna lite lajbans. Fast sämre. För spexorkestrar påstår ju inte att man vill säga nåt, förändra nåt, att man vill nåt. De ska bara spexa. De här hade spexiga outfits men agerade hösäckar med döda ansikten. Den jublande publiken, bestående av kvinnor, barn och transpersoner, som efter varje låt hurrade och tjimmade som om det var det bästa de hört...asså....fan det kanske VAR det bästa dom hört! Eller så ingår det i kulturen att "vi kvinnor ska peppa kvinnor och därför är allt som kvinnor gör bra". Eller så tror alla som jag, "att alla andra runt mig tycker det är bra så därför måste jag antingen stå kvar och LÅTSAS tycka det är bra för att inte verka icke-feministisk, eller gå ut och göra nåt roligare men skylla på att man var hungrig eller nåt". Jag valde det senare. Fast utan att skylla på nåt. Och så gick jag muttrande till ICA och köpte bruna bönor och öl.
Det var samma sak på internationella kvinnodagen i måndags. Fan...oengagerad diskussion, teknik som krånglade varpå man ombad den enda mannen i lokalen komma fram och hjälpa till (jag skiter i om han var anställd för teknikens skull, men för i helvete, sluta ropa på en karl och börja fatta att är man professionell föreläsare eller arrangör ska man väl för fan se till att tekniken funkar och role-upen är större än ett A4?!) Uppe på det en slags desperat stämning ala "hihiii, vad bra vi äääär! Vi ligger ju lite sent i schemat men nu under teknikstulet är det väl bättre att jag snackar goja och säger samma sak tio gånger och upprepar hela tiden "Men vaaaaarför har evolutionen skapat mödomshinnan?!?!? Vad ska vi med den tiiiiill??? Ni ska snart få höra när hon berättar, hon kanske kan förklara varför vi har denna...ehh...mödomshinna!!!" utan att ha fattat att poängen med hela föreläsningen var att avslöja myten, att bevisa att mödomshinnan inte FINNS! I publiken alla dessa kvinnor, som jag HOPPAS kände samma desperation som jag men dolde den bakom lugna och nåt som bäst kan liknas med frikyrke-leende ansikten...
Aaahhhhrhrhrh!!!
Jag VILL liksom så jävla gärna att det ska vara bra..feministfestival, tjohooo, internationell kvinnodag, hurraaa! Jag tycker ju det är bra initiativ och att det är en bra sak. Jag är feminist! Men jag kan inte tycka det är OK att vara separatistiska...jag tar gärna debatten och jag vet att det är komplext men jag kan inte tro på en kvinnokamp utan männens engagemang. Inte ens med argumentet att det kan vara skönt att bara vara kvinnor ibland. Jag håller med, jag är ofta sjukt less på karlar, men det är inte okej att göra ett arrangemang där så många utesluts. Där en och flera grupper inte FÅR komma in. Man KAN inte skapa rättigheter för en grupp genom att diskriminera en annan. Då blir det bara en tillställning för de redan invigda och de som låtsas vara invigda, där ramarna för vad som är okej att säga, vara, tänka, visa, känna blir så smala att det snart inte finns plats för mer än 1% av kvinnorna heller. Och gör man nu likt förbannat det, utesluter alla förutom 0.5% av befolkningen, då ska man fan göra det bra! Professionellt! Annars får man med mej att göra.
Nu till anledningen:
Jag hade glömt att det var fredag idag så jag vart helt förvånad när jag stack ut huvudet från kontoret vid 17.00 och upptäckte att jag var ensam kvar. Degade kvar ytterligare ett par timmar i väntan på att Mårten skulle ringa och vårt blåsrep, men vid 19 lessnade jag på att vänta och drog till feministfestivalens invigning på hamnmagasinet. Fan vad jag är ambivalent till sånadär tillställningar!!! Å ena sidan, en hel del supergoa vänner hängde där och fler skulle komma senare. Och jag gillar ju radikala grejer. Jag gillar icke-norm. Men det är nåt som jag inte fixar med det hela. Feministkören, superbra på så många sätt...men va fan! Jag menar inte att man måste stå och le när man sjunger i kör, särskilt inte när det är arga texter. Men att stå och se helt oengagerad ut, varken arg eller glad eller energisk eller nåt, och sjunga "neeeer med heterosexismen" blir som en dålig parodi på en spexorkester som tagit gamla hits och gjort texterna lite lajbans. Fast sämre. För spexorkestrar påstår ju inte att man vill säga nåt, förändra nåt, att man vill nåt. De ska bara spexa. De här hade spexiga outfits men agerade hösäckar med döda ansikten. Den jublande publiken, bestående av kvinnor, barn och transpersoner, som efter varje låt hurrade och tjimmade som om det var det bästa de hört...asså....fan det kanske VAR det bästa dom hört! Eller så ingår det i kulturen att "vi kvinnor ska peppa kvinnor och därför är allt som kvinnor gör bra". Eller så tror alla som jag, "att alla andra runt mig tycker det är bra så därför måste jag antingen stå kvar och LÅTSAS tycka det är bra för att inte verka icke-feministisk, eller gå ut och göra nåt roligare men skylla på att man var hungrig eller nåt". Jag valde det senare. Fast utan att skylla på nåt. Och så gick jag muttrande till ICA och köpte bruna bönor och öl.
Det var samma sak på internationella kvinnodagen i måndags. Fan...oengagerad diskussion, teknik som krånglade varpå man ombad den enda mannen i lokalen komma fram och hjälpa till (jag skiter i om han var anställd för teknikens skull, men för i helvete, sluta ropa på en karl och börja fatta att är man professionell föreläsare eller arrangör ska man väl för fan se till att tekniken funkar och role-upen är större än ett A4?!) Uppe på det en slags desperat stämning ala "hihiii, vad bra vi äääär! Vi ligger ju lite sent i schemat men nu under teknikstulet är det väl bättre att jag snackar goja och säger samma sak tio gånger och upprepar hela tiden "Men vaaaaarför har evolutionen skapat mödomshinnan?!?!? Vad ska vi med den tiiiiill??? Ni ska snart få höra när hon berättar, hon kanske kan förklara varför vi har denna...ehh...mödomshinna!!!" utan att ha fattat att poängen med hela föreläsningen var att avslöja myten, att bevisa att mödomshinnan inte FINNS! I publiken alla dessa kvinnor, som jag HOPPAS kände samma desperation som jag men dolde den bakom lugna och nåt som bäst kan liknas med frikyrke-leende ansikten...
Aaahhhhrhrhrh!!!
Jag VILL liksom så jävla gärna att det ska vara bra..feministfestival, tjohooo, internationell kvinnodag, hurraaa! Jag tycker ju det är bra initiativ och att det är en bra sak. Jag är feminist! Men jag kan inte tycka det är OK att vara separatistiska...jag tar gärna debatten och jag vet att det är komplext men jag kan inte tro på en kvinnokamp utan männens engagemang. Inte ens med argumentet att det kan vara skönt att bara vara kvinnor ibland. Jag håller med, jag är ofta sjukt less på karlar, men det är inte okej att göra ett arrangemang där så många utesluts. Där en och flera grupper inte FÅR komma in. Man KAN inte skapa rättigheter för en grupp genom att diskriminera en annan. Då blir det bara en tillställning för de redan invigda och de som låtsas vara invigda, där ramarna för vad som är okej att säga, vara, tänka, visa, känna blir så smala att det snart inte finns plats för mer än 1% av kvinnorna heller. Och gör man nu likt förbannat det, utesluter alla förutom 0.5% av befolkningen, då ska man fan göra det bra! Professionellt! Annars får man med mej att göra.
jobbjobbjobb
Ojojoj...vad har hänt med mig? Jag har blivit arbetsnarkoman! Är på kontoret typ mellan 9 och 18.30 varje dag. Effektiv tid kanske det inte blir mycket mer än 8 timmar per dag, jag gillar pauser, men det säger ju en hel del ändå för er som känner mig. Det finns därför varken så mycket tid, ork eller inspiration att blogga här. Denna vecka bloggar jag dessutom för Krenova så för er som inte kan leva utan mina tankar i ordform kan ju smyga in på http://krenova.blogspot.com
Imorgon "ta betalt"-kurs (BIG NEED!) på folkets hus i regi av Krenova, sen kulturverks-intervju och därefter sista repet någonsin med Glesis.
Imorgon "ta betalt"-kurs (BIG NEED!) på folkets hus i regi av Krenova, sen kulturverks-intervju och därefter sista repet någonsin med Glesis.
....!!!!!!
(Förlåt mamma för vad som kommer härnäst och jag passar också på att be er alla eventuella framtida arbetsgivare som ju självklart läser min blogg att snälla blunda för kommande ord men..)
KUUUUUUUUUUUUUUUUUKEN!!!
Studieförbundet hade plötsligt dåligt med pengar och vill istället satsa på nåt jädra kulturhus så de har inte råd att anställa mig i sommar. Jag som hade tänkt mig att mötet idag bara skulle vara å skriva på papper och andas ut för att sen helhjärtat kunna satsa på uppsatsen. Men icke!
Dock ångrar jag inte att jag tog ut segern i förskott...två gånger! Jag var så glad så glad och den glädjen gav mig massor av energi. Så ja, jag kommer fortsätta med samma strategi. Men just nu är jag mest besviken och nere...har helt tappat peppen för projektet som jag trodde jag sålt. Dock...en liten gubbe i min mag-grop viskar lugnande att det kommer gå bra ändå. Att det kanske till och med var för det bästa. För jag fick idag en känsla av att studieförbundet X inte hade varit exemplariskt att samarbeta med. Men ÄNDÅ!!! En halvtidstjänst i sommar hade varit guld värt, inte bara i pengar utan mest i form av trygghet och lugn. Men precis som livet har lärt mig tidigare är inte trygghet ett kvitto på bra-ighet. Det kan snarare vara låsande och kvävande. KAN vara. Jag har bestämt mig för att det var så det SKULLE ha blivit. Och att jag nu slapp det.
Så...idag fick jag alltså den fantastiska nyheten att mitt projekt än så länge står fritt, är upp till mig och Mira att formulera, inte behöver hålla sig till någon annans paragrafer och fortfarande går att forma till precis till det vi vill ha det till.
UNDERBART!
ryss-virus...
...ska man passa sig för.
Annars har talföre fröken Bergman blivit stum för tillfället och pallar inte ge nån redovisning om resan. Den var fin, men nu nya tag. Fullt fokus på uppsatsen behövs nå djävulskt! Och skrivarperioder brukar inte vara kända för att innebära äventyr som det är lajbans att skriva om på en blogg. Men who knows? Jag säger bara: "Hej. Ehhh...HEEEEJ!!!!"
Annars har talföre fröken Bergman blivit stum för tillfället och pallar inte ge nån redovisning om resan. Den var fin, men nu nya tag. Fullt fokus på uppsatsen behövs nå djävulskt! Och skrivarperioder brukar inte vara kända för att innebära äventyr som det är lajbans att skriva om på en blogg. Men who knows? Jag säger bara: "Hej. Ehhh...HEEEEJ!!!!"
